Tjänsteresa till Gloucester

Den som gjort en resa har alltid något att berätta? Jo så är det helt klart. Det gäller även för mig efter det att jag var med min kompanjon Johan till Gloucester i England på ett planeringsmöte i början av nov 2009. Vi driver ett företag med 13 anställda, ACCESSUM, ett socialt tjänste och kunskapsföretag i Västerås som sysslar med bl.a. kvalificerad rådgivning runt och inventeringar av tillgänglighetsproblem för funktionshindrade. Accessum anställer nästan bara personer med funktionshinder.

Resan var inledningen på ett EU-projekt vi är med i, som syftar till att lyfta fram goda exempel och idéer på hur människor med funktionsnedsättning i samarbete med den sociala idéburna sektorn kan starta egna verksamheter och företag för att kunna försörja sig själva.

Ja vad har jag att berätta från min resa då?

Jo att det hela gick förvånansvärt smidigt, trots att jag hade min favoritpryl med mig. Det är en trehjulig sk promenadscooter/el-moppe/ el-rullstol – kärt barn har många namn.  Jag har alltså ett rörelsehinder i form av en gammal polioskada, som sakta blivit sämre vartefter åren gått.

Nåväl – vi skulle ta oss till Gloucester i England från Västerås. Hur gör man det utan att spilla allt för mycket tid? Min bil vore bekväm att ta, eftersom jag dels älskar att köra bil och dels att jag enkelt skulle få med mig min el-moppe. Vi insåg dock snart att det skulle ta en tid som vi tyvärr inte hade. Jaha, då får det bli flyg då! Men hur funkar det när man inte kan gå? Flygningen? Byta plan? Sitta och vänta? Hur fungerar det på hotellet? Vågar jag låta mina kryckor vara kvar hemma? Kommer jag in i taxin? Kommer alla tider att stämma? Sen har man ju alla funderingar över det egentliga besöket också – förbereda föredrag, plugga på facktermer och allt annat.

Många frågor snurrade i mitt redan överfulla huvud. Hur skall jag hinna allt detta?? Men jag drog mig då till minnes att jag läst att David Lega skulle starta en resebyrå! Snabb koll på nätet och jag hittade den då ganska nystartade Lega Travel! David borde ju ha fattat vad det hela handlar om när man är rörelsehindrad och är ute och reser, tänkte jag. Jag tog kontakt via webbsidan och fick snabbt svar från den trevliga Camilla med en underbar Göteborgsdialekt! Jag har bott i Gbg för 35 år sedan – och saknar staden än, faktiskt.

Camilla berättade om Lega Travels koncept, att dom lägger upp en ”file” på varje kund och sparar uppgifter om vad denne har för behov på sina resor. Tanken är att då går det lättare att lösa problemen på kommande resor. Det blir en erfarenhetsbank att ösa ur i framtiden. Lät i mina öron som en mycket vettig idé.

Ok – vad kostar det att få den hjälpen då? Jo facila 990 kr! Klart överkomligt för att slippa allt bokande och ringande hit och dit. Bestämde på rullande hjul att anlita Lega Travel. Camilla satte igång att leta och kom snart tillbaka med ett grundförslag, flyg Arlanda – Amsterdam – Bristol och sen taxi till Gloucester. Tyckte det lät helt ok, trots byte på Schiphol. Om det sen var det allra mest tidseffektiva eller enklaste sättet att resa vet jag inte, men det funkade bra.

Vi fortsatte att hålla kontakten om hur hotellfrågan skulle lösas och här blev det ett relativt nybyggt och enkelt hotell - Travelodge i Gloucester. Bara ett stenkast, eller skall jag säga ”just five minutes walk”, från byggnaden där vi skulle ha möten, i centrala Gloucester.

Dagen för avfärd kom och i ottan äntrade jag min bil för att åka till Arlanda. Var tyvärr tvungen att vara på plats redan två timmar innan take off som skulle ske kl. 10.10. Johan och jag letade oss fram till terminal 5 efter att jag hade lämnat bilen för rengöring hos bilverkstan som finns i Sky City. Himla praktiskt – dom fixade bilen och skötte parkeringen.

Det var inga problem att komma ombord på planet på Arlanda, men det är faktiskt inte helt OK tycker jag, att bli avtagen sitt personliga eldrivna förflyttningshjälpmedel för att bli fraktad omkring på flygplatsen som ”ett kolli” i en rullstol man inte kan köra själv. Där borde flygplatserna/bolagen tänka om. Rykten har sagt mig att det fungerar bättre i USA med detta. Jag vet dock inte av egen erfarenhet. Nåväl, planet lättade och vi blev utfodrade med trekantiga ”plastmackor”. Vi damp ner på Schiphol där vi blev mötta av personal som visste att jag skulle komma. Bra service! Jag fick äntra en eltruck tillsammans med några damer som också hade problem att gå, men Johan fick inte åka med. Vi blev skjutsade till rätt gate där vi sedan fick vänta. Ytterligare en sak som dom missar på flygplatserna är detta att man inte erbjuds att ”transporteras” tillsammans med sitt resesällskap, utan denne/denna måste leta reda på dig. Precis som man måste leta efter sitt bagage. Känns inte såå bra.